måndag 1 mars 2010

...

Dörrarna öppnas inte och lamporna släck, sl-vakter och folk med händerna för ansiktet passerar i full fart utanför tågfönstren. Högtalarna i tåget brusar och uttalar darrande ord som folk inte riktigt verkar vilja medge att det uppfattar. Jag sneglar över människorna i tåget. Tittar i flickans ögon som sitter framför och känner en aning ångest, fast jag ingenting har gjort, tänker på hur lycklig hon såg ut när jag sist sneglade ditt, tänker på hur hennes ansikte så plötsligt förändrats. Böjer mig fram som i ren refleks och tar hennes hand, ser på hennes vattenfyllda ögon och röda kinder, frågar hur hon mår. En sådan där dum fråga som inte ens behöver besvaras. Vill bara krama om henne, krama alla som i ren chock bara sitter där, som små ballonger som plötsligt tömts på luft.

..en människa ligger under tåget... finns egentligen ingen ting att säga, de orden i en högtalare fick hela den lilla världen i ett tunnelbane tåget att stanna till..

2 kommentarer:

- Alexandra! sa...

Åh nej, var du på exakt det tåget? :O

sv: Yey för Alice in Wonderland! :D

PrinsessanCarro sa...

:(